Trött

Tröttheten kommer nu efter en veckas jobb. Så idag blev det en promenad i ösregnet före middagen. Hoppas det gör mig piggare.

Belöning

Efter samma runda som sist, kom jag hem till en liten skörd av STORA blåbär. Gott.

Lunch

Matlådan är för liten idag. Pasta och kassler bara. Tur då att affären är så nära. Passade även på att handla frukt och en tidning för inspiration.

Det kommer kräva jobb

Det här kommer ju inte att komma av sig själv. Det inser jag, det vet jag - ändå har jag bara väntat på att det ska komma till mig. Men det gör det inte. Jag försöker, det går ett tag, sedan kommer ursäkterna som ett brev på posten, och jag köper dem rakt av. Bara så där. Med hull och hår. Köper jag det inte direkt, så är jag snabb med en ny ursäkt.

Jag måste tänka på mitt mål om ett år. Jag ska klara det. Jag kan klara det. Det kommer att gå. Men det kommer kräva jobb.

Det är orealistiskt för mig att sätta upp ett ambitiöst träningsschema, för det faller så ofta och när det faller så blir jag besviken på mig själv för att jag inte fixade det - inte den här gången heller. Ulrika tippsade mig igår om något hon läst om Martina Haag, hon kom igång med sin träning genom att tänka att hon skulle göra någonting vad som hellst i motionsväg men inte låta det gå mer än tre dagar mellan tillfällena. Det känns som en realistisk plan även för mig.

Om jag jobbar på det - så kommer det här att gå, jag kommer att nå mitt mål. Det stora Målet håller jag lite hemligt än så länge, men jag kan säga som så att det innebär att jag ska bli en hurtbulle 2010.

Jag ska bli en hurtbulle!

Jo då det ska jag. Ett tag där gav jag upp.Tänkte att det är ju låååångt tills jag ska klara av min utmaning... det fixar jag. Men... sedan så inser jag att nej det gör jag inte och vad gör väl det om jag är klar tidigare än på dagen D? Det är väl bara bra det. Så ... idag gav jag mig ut. Är lite rädd för att få hälsporre så idag blev det cykel. Örjan var iväg så det var bara jag och killarna. Än en gång försökte jag hitta en ursäkt, men...de är ju faktiskt 6 och 10 år nu, en halvtimme klarar de själva, de kan ju även nå mig på mobilen om något akut skulle hända.

Så här sitter jag nu. Nöjd och svettig efter en halvtimme i lagomt tempo. Jag kan ju!

BMI 35

Känns inte särskilt kul det här. Men... jag behöver något att utgå ifrån. Så jag ställde mig på vågen och såg då visserligen att jag inte gått upp under semestern, vilket är bra, men siffran är annat än kul att se.

Räknade ut mitt BMI som blev 35. Det svider att se. Men jag har själv orsakat det och nu ska det bli mindre!

Men jag ska fasiken inte väga mig varje vecka. Det blir så stressande.

Vaknar

Vaknar tidigt idag. Tidigt för att vara semester i alla fall. Känner mig lite... nere. Funderar på min vikt - vågar jag väga mig? Har ju sagt hemma att motionen är det jag ska fokusera på inte vikten - för jag blir så lätt stressad av den. Men ... samtidigt vill jag det för jag vill se om det händer något och samtidigt vill jag inte veta.

Kännde i morse att det kanske vore kul att ta mig ut och cykla före frukost. Men samtidigt funderar jag på om det är bra att ta i så det knakar så här ibörjan? Jag är ju rätt känd för att ta i så det knakar i början, för att sedan tappa all glöd och återgå till soffstadiet igen.

Vi konstaterade igår att det är bäst om jag inte går för mycket nu, var tredje dag max. Jag fick för några år sedan hälsporre och det vill jag inte ha igen. Då skulle jag inte kunna vara med på mitt mål nästa år och det vore ju synd. Maken hade hört hos sjukgymnasten om hälsporre. Hon hade sagt att det beror på att senan eller muskeln i fotvalvet är orsaken. Den är ovan och spänd och blir den överansträngd så kan man få en infektion i hälen som sedan ger hälsporre. Så nu stretchar jag fötterna, gymnastiserar dem utan belastning och ... jag fick fotmassage igår kväll. Tänker vara noga med att inte gå barfota hemma heller, då blir det mina Crocs som gäller i förebyggande syfte. Bättre skor finns inte mot eller under det att man har hälsporre.

Det var morgonens tankar...