Fasiken vad jag gillar kännslan!

Den är ju sååå skön! Varför har jag inte unnat mig det här förut? Varför glömde jag bort att det var sååå skönt?? Hur är jag funtad egentligen?

Men! Om vi ska se det från den ljus sidan så har jag nu hittat min drog. MOTION!!!

Jag bara älskar mitt skivstångspass. Gillar att kämpa och ta i, svettas och få brännande kännsla i musklerna.

Nu vill jag också bara kunna få den kännslan av att äta rätt mat och komma ner i vikt också, men jag skyndar långsamt.

Just nu är min träning som följer:

Onsdag: Skivstångspass 19:15
Torsdag: Familjekväll i badhuset efter jobbet (inte riktigt motion kanske men.. planerad rörelse).
Fredag: Gym ca 14:30 efter jobbet.
Söndag: Gym kl 15:00 eller vid 18:00 (Örjan och jag får alternera där).

Där emellan är det fritt fram att ta en promenad eller två. Lite tätt kanske men... det måste ju fungera med familjen också, och då får det bli så här.

Min morgontidning

Till något helt annat. Min morgontidning är inte alltid så korrekt. Idag såg det ut så här. Första sidan gör reklam för den kroatiska maten på sidan 6. Men på sidan 6 finns bara kurdisk mat... hm... varför fortsätter jag att köpa tidningen?

Jo då... jag finns här

Har inte haft blogg ork ett tag. Har ju en annan blogg också och den håller jag på och utvecklar lite så... det har inte funnits tid för den här bloggen på ett tag.

Men jag har gjort mina försöka att motionera. Det har ju inte blivit riktigt så hårt som jag hoppats eller föreställt mig. Inbillade mig kanske att det kommer lite gratis bara jag bestämt mig. Men .. nä... det gör det inte.

Igår var det en föreläsning på jobbet om Motivation för motion. Caroline som höll i det är verkligen bra. Hon är super bra. Bara att se henne gör att man blir super inspirerad till allt, och när det då läggs till prat så fördubblas det.

Jag hade igår även bokat in ett skivstångspass på friskis. Första för terminen. Det var verkligen skönt. Jag har visserligen gått till gymmet själv emellanåt men jag blir aldrig så svettig då och så slut. Men jag gillar den typen av pass. Synd att det inte är mer än en gång i veckan bara.

I alla fall så var jag där igår, jag gjorde mitt pass, jag kämpade som sjutton, svetten rann och jag kännde mig nöjd med mig själv. Jag gjorde det!

Skulle verkligen behöva sätta mig ner och strukturera upp min plan och mitt mål. Hur det hela ska gå till.

Trött

Tröttheten kommer nu efter en veckas jobb. Så idag blev det en promenad i ösregnet före middagen. Hoppas det gör mig piggare.

Belöning

Efter samma runda som sist, kom jag hem till en liten skörd av STORA blåbär. Gott.

Lunch

Matlådan är för liten idag. Pasta och kassler bara. Tur då att affären är så nära. Passade även på att handla frukt och en tidning för inspiration.

Det kommer kräva jobb

Det här kommer ju inte att komma av sig själv. Det inser jag, det vet jag - ändå har jag bara väntat på att det ska komma till mig. Men det gör det inte. Jag försöker, det går ett tag, sedan kommer ursäkterna som ett brev på posten, och jag köper dem rakt av. Bara så där. Med hull och hår. Köper jag det inte direkt, så är jag snabb med en ny ursäkt.

Jag måste tänka på mitt mål om ett år. Jag ska klara det. Jag kan klara det. Det kommer att gå. Men det kommer kräva jobb.

Det är orealistiskt för mig att sätta upp ett ambitiöst träningsschema, för det faller så ofta och när det faller så blir jag besviken på mig själv för att jag inte fixade det - inte den här gången heller. Ulrika tippsade mig igår om något hon läst om Martina Haag, hon kom igång med sin träning genom att tänka att hon skulle göra någonting vad som hellst i motionsväg men inte låta det gå mer än tre dagar mellan tillfällena. Det känns som en realistisk plan även för mig.

Om jag jobbar på det - så kommer det här att gå, jag kommer att nå mitt mål. Det stora Målet håller jag lite hemligt än så länge, men jag kan säga som så att det innebär att jag ska bli en hurtbulle 2010.

Jag ska bli en hurtbulle!

Jo då det ska jag. Ett tag där gav jag upp.Tänkte att det är ju låååångt tills jag ska klara av min utmaning... det fixar jag. Men... sedan så inser jag att nej det gör jag inte och vad gör väl det om jag är klar tidigare än på dagen D? Det är väl bara bra det. Så ... idag gav jag mig ut. Är lite rädd för att få hälsporre så idag blev det cykel. Örjan var iväg så det var bara jag och killarna. Än en gång försökte jag hitta en ursäkt, men...de är ju faktiskt 6 och 10 år nu, en halvtimme klarar de själva, de kan ju även nå mig på mobilen om något akut skulle hända.

Så här sitter jag nu. Nöjd och svettig efter en halvtimme i lagomt tempo. Jag kan ju!

BMI 35

Känns inte särskilt kul det här. Men... jag behöver något att utgå ifrån. Så jag ställde mig på vågen och såg då visserligen att jag inte gått upp under semestern, vilket är bra, men siffran är annat än kul att se.

Räknade ut mitt BMI som blev 35. Det svider att se. Men jag har själv orsakat det och nu ska det bli mindre!

Men jag ska fasiken inte väga mig varje vecka. Det blir så stressande.

Vaknar

Vaknar tidigt idag. Tidigt för att vara semester i alla fall. Känner mig lite... nere. Funderar på min vikt - vågar jag väga mig? Har ju sagt hemma att motionen är det jag ska fokusera på inte vikten - för jag blir så lätt stressad av den. Men ... samtidigt vill jag det för jag vill se om det händer något och samtidigt vill jag inte veta.

Kännde i morse att det kanske vore kul att ta mig ut och cykla före frukost. Men samtidigt funderar jag på om det är bra att ta i så det knakar så här ibörjan? Jag är ju rätt känd för att ta i så det knakar i början, för att sedan tappa all glöd och återgå till soffstadiet igen.

Vi konstaterade igår att det är bäst om jag inte går för mycket nu, var tredje dag max. Jag fick för några år sedan hälsporre och det vill jag inte ha igen. Då skulle jag inte kunna vara med på mitt mål nästa år och det vore ju synd. Maken hade hört hos sjukgymnasten om hälsporre. Hon hade sagt att det beror på att senan eller muskeln i fotvalvet är orsaken. Den är ovan och spänd och blir den överansträngd så kan man få en infektion i hälen som sedan ger hälsporre. Så nu stretchar jag fötterna, gymnastiserar dem utan belastning och ... jag fick fotmassage igår kväll. Tänker vara noga med att inte gå barfota hemma heller, då blir det mina Crocs som gäller i förebyggande syfte. Bättre skor finns inte mot eller under det att man har hälsporre.

Det var morgonens tankar...

Promenad ett

Så har jag klarat av första promenaden. Känns bra. Lagom tempo i 30 min och redan stretch på det. Nu ska jag njuta av resten av kvällen med gott samvete.

God lunch

Gjorde en sorts hummus till lunchmackan. Blev super gott. Mixade en burk kikärtor, en halv frp fetaost, timjan, olivolja,citron. Bredde på mackan, på med tomat och mer timjan. Blev lagom mätt.

Här med förklarar jag försoffandet....

.... för avslutat! Semestern är snart slut och kroppen skriker. Det gör ont, det ömmar, det är jobbigt. Det här måste jag ha i minnet i framtiden. Jag kan inte leva så här, lite ner, mer upp, lite ner, mer upp osv.

Maken har lovat att coacha mig och jag har lovat att lyssna och göra som han säger.

Har blivit utmand av en nätvän på ett äventyr om ett år... det ska jag fixa! Men jag håller det lite halvt om halvt hemligt än... vet inte hur mycket öppen hon är med det än... det är så nytt. Har laddat på tåget mellan Stockholm-Göteborg-Stockholm med tidningar och tänkande. Det här ska gå... det är ett år kvar... ett större mål har jag när jag fyller 40 och dit är det 4 år. Då ska jag vara i toppform på alla sätt och vis, och jag tar en sak i taget. Ska staka ut vägen dit.

Vikten kommer att komma den med, men jag ska inte väga mig veckovis, en gång i månaden max, jag blir för stressad annars och lägger av efter en kort tid.

Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan.